Mitt i allt tjafs om Uppsala Pride

(http://feministisktperspektiv.se/2012/05/15/uppsala-pride-mer-an-hbtq-kamp/

och

http://www.unt.se/uppsala/folkpartiet-inte-valkommet-pa-pride-1746072.aspx)

inser jag att jag inte längre har en undantryckt dröm om att vara aktivist. Det

känns inte längre frestande att hålla brinnande tal och att kliva in i hetsiga

debatter. Jag gillar inte längre stress och jag gillar inte längre drama.

Jag inser också att jag aldrig kommer bli insatt i politik hur mycket jag än

försöker. Jag har verkligen försökt vara en god aktivist i vet inte hur många år

och nu tänker jag sluta. Inte för att jag ger upp, utan för att det inte är kul längre.

Nu vill jag bara förbli världens bästa sjuksköterska, världens bästa blivande pappa

och veckans största idiot.

Jag är rädd att jag ska ligga i min säng nyopererad och bli deprimerad

som jag blir när jag är understimulerad. Och eftersom jag älskar att göra

listor har jag tagit fram två separata sådana och jag måste säga att jag är

ett geni.

Att göra under tiden jag läker (ca 4 veckor):

~ Skriv en ny midnattsnovell (spontanskriv minst 4 sidor utan att tänka efter,
dra bara ord och meningar ur ditt huvud). Efteråt renskriver du och förfinar
orden lite. Publicera i antologi.
~ Skapa en ny maträtt som innehåller minst 3 exotiska ingredienser och 1 krydda
jag aldrig använt. Laga den åt någon på K.
~ Rita en svartvit bild på en A3 i samma tema som Uppsala Pride-bilden.
~ Klara att spela Spindelharpan på avancerad nivå.
~ Klara att spela Minesweeper på avancerad nivå. (Redan gjort innan men ändå)
~ Designa en tshirt på Inkscape och sälj mönstret.
~ Blek tänderna.
~ Gör en queer målarbok.
~ Sälj gamla bilder jag gjort.
~ Sälj tv, gitarr, vattenpipa, apstaty. banga inte!
~ Gör loggor eller liknande på inkscape mot betalning.
~ Starta en konspiration.
~ Kunna spela och sjunga till Hey there Delilah igen.
~ Lär dig att rappa.
~ Lär dig 10 fullständiga meningar på latin.
~ Lär dig sjunga nyancat lika fort, lika pipigt och lika underbart som den
riktiga nyancat.

Att längta till efter jag har läkt:

Okej, jag hade som sagt inte berättat för mamma att jag skulle opereras.

Jag kom ut för henne som trans när jag var 16 och sa att jag vill opereras

men efter det har vi inte pratat mer om det. Hon har dock presenterat mig

som hennes son och köpt en binder åt mig.

Så jag panikade lite när jag visste att det snart var dags. Men så bestämde

jag mig för att inte säga något förrän jag fått en tid. Så häromdan skickade

jag iväg ett sms där det stod "jag ska operera mig den 7 juni" och väntade

på svar hela dagen. Dagen efter tog hon upp det hela UTAN att vara passivt

aggressiv. Jag blev chockad. Hon påstod att "gud vad fort det gick att få en

tid!" och jag ba "whuuuut? jag har gått på utredning i 2,5 år".

För en förälder som fruktar den dagen sitt barn läggs under kniven går nog

tiden fortare.

Men ja, jag är glad och nöjd över hennes reaktion. Någon gång måste ju även

MITT liv vara fritt från drama.

Btw, jag skrev halva detta inlägg och spillde sedan ett halvt glas Ramlösa över

tangentbordet. Det funkar fortfarande!

Okej, folk har varit lite förvirrade och nu ska berätta allt rätt i kronologisk

ordning så att både jag och andra kan förstå. Måste bara lugna ner mig lite.

-----------------------

Det jag pratar om just nu är tid för mastektomin (borttagande av bröstvävnad)

på Linköpings universitetssjukhus.

Första gången de ringde med en ledig tid var i mars, tiden var i april och jag

tackade nej. Jag hade missat hela min praktik då och visste att det skulle komma

en bättre tid snart. Sen ringde hon igen i april om en ny tid i april och jag sa att

det får bli i maj/juni.

Och igår. Igår hade jag hjärtklappning halva dan när jag såg att jag hade ett missat

samtal från hand och plastik och hittade ett röstmeddelande. Där sa hon att det

fanns en tid den 22/5 och jag ba YES! Så jag försökte få tag på sköterskan men det

gick inge bra och så meddelade till en lärare att jag skulle missa sista veckan av

terminen och fick 2 inlämningsuppgifter. Då insåg jag att jag hade 1 vecka på mig att

göra klart ALLT skolarbete och samtidigt göra klart ALLT inför Uppsala Pride. Då fick

jag lite panik och insåg också hur svårt det skulle vara att varva ner och plötsligt bli

sängliggandes. Jag blir inte lätt stressad men jag trodde jag skulle dö av stress.

Och idag fortsatte jag att försöka få tag på sköterskan så jag kunde tacka ja till tiden.

Hon ringde nyss (PÅ KVÄLLEN) och sa att hon hade en tid den 7 juni. JAG BA YES!!! DET

VAR DET MEST PERFEKTA DATUMET JAG NÅNSIN KUNDE HA DRÖMT OM! Nu är jag

lycklig.

För nu missar jag ingen skola och kan göra inlämningarna i normal takt. Sen kan jag

också gå på mitt livs första klass-reunion. Det är fan 5 år sen jag gick ut 9an. Shit.

Plats: Linköping, hand och plastikenheten på Universitetssjukhuset

Operation: Mastektomi

Min farfar är underbar! Jag har bara ett minne av honom som jag tycker

om bäst och när vi pratade var just DET minnet det enda han tog upp.

Fan vad fint. Nu kommer jag på fler minnen. Som när jag fick honom att

ge pengar till en hemlös eller alla gånger vi gick på promenad tills jag blev

trött och farmor och han tyckte jag var otränad. Att de orkar vara så jävla

pigga!

Och nej, de har inte kommit till den asiatiska brytpunkten i sitt åldrande.

Och ja, farfar har skäggstubb som faen! Nån dag kommer jag också ha det.

Och nja, jag vet inte om de vet om jag är trans.

De berömmer mig hela tiden

om saker jag inte känner att jag riktigt jobbat för. T ex sa farmor "åååh du

sånt val!" och "du är så snygg!"

Åh, båda är över 70 år och färgar håret xD

Imorgon kommer min farfar och farmor hit som jag inte träffat sen jag

var typ 14 år. Jag vet inte om mamma har skvallrat om att jag är trans

eftersom jag märkt att hon noggrannt väljer vilka hon säger det till.

Alla hennes vänner vet, min morbror vet, min låtsaspappa (som jag växte

upp med och som hon var gift med) vet inte.

Så det här kommer bli intressant. En annan sak jag vill se är om farfar

har skägg/skäggstubb, så jag kan veta om jag får det nån gång i mitt liv.

Och en tredje sak är att jag vill se hur de åldras (de är 70+).

Jag har gjort en tabell:

Min mamma har inte kommit till den punkten då hon plötsligt ser gammal ut,

min morbror har inte heller det, min faster ser också ung ut, men min andra

faster på min låtsaspappas sida (som jag inte är släkt med) har precis korsat

den punkten. Skitläskigt. Jag kände inte igen henne.

Jag är orolig över hur jag kommer åldras. Det känns som västerlänningarnas

sätt är mindre ångestfyllt. Så nu ska jag iaktta farfar och farmor.

De är i alla fall friska och pigga som reser från Kina till Sverige för att hälsa på

och turista. Samtidigt har jag hört att farfars hörsel är så dålig att han skriker.

Mina känsliga öron kommer inte ha så kul. Vi får se.

Årets tema är Kropp och hälsa och vi kommer även ha vår första parad!

Paraden börjar utanför Katedralskolan kl 14.00 den 19/5 och slutar i

slottsbacken med en stor picknick där Kafé Karma kommer sälja sitt

Vakna utan huvudvärk, pigg, glad och hittar hamburgare och chips inne

på mitt rum. Win. Nu återstår bara att upptäcka vilken idiot jag var igår.

IDAG SÅG JAG EN PERSON SOM HADE EN TRÖJA DÄR DET STOD "CAPS LOCK"

OCH JAG ÄR SÅ JÄVLA FULL OCH VET INTE HUR DENNA PERSON FICK TAG PÅ

DENNA TRÖJA MEN DET ÄR SISTA APRIL OCH JAG ÄR KÄR, NEJ JAG SKOJADE

BARA JAG ÄR INTE DET MEN JAG ÄR FULL SOM STRYK HALLÅ NÄR JAG SEDAN

RENOVERAR BLOGGEN TAR JAG NOG BORT DETTA MEN GREJEN ÄR ATT CAPS

LOCK ÄR DET BÄSTA SOM FINNS LOL LOL LOL LOL LOL LO LPLÖ SISTA APRIL

DET BÄSTA SOM FDINNS ÄR ATT PISSA PÅ FYLLAN OCH ATT CYKLA PÅ FYLLAN

OCH TOTALT GLÖMMA BORT DET OCFH BLI CHOCKAD AV QATT HIOTTA

CYKELN HEWMMA HOS EN. GTEOPOOLL.

Under praktiken träffade jag en kund som ofta skrek väldigt högt och

pekade ut småsaker som var fel och de allra flesta som jobbade stod inte ut

med henom.

Första gången vi sågs fick jag ont i öronen av allt skrik,

men efter den gången tyckte jag att hen var sjukt snäll och brydde mig knappt.

För ibland log hen mot mig och jag förstod att hen aldrig menade något illa.

Sista dagen på praktiken fick jag höra från en som jobbade att hon vart hos henom

och att hen hade klagat på att ALLT var fel, för att ALLA hade gjort fel... förutom jag,

som tydligen var "duktig och påhittig". Så hen gillade typ bara mig ^^

Så nu är jag glad och nöjd C: Om jag får sommarjobb där blir jag ännu nöjdare.

Igår spydde jag genom näsan och cyklade hem full med endast en sko

på mig.

Idag fick jag lära mig att jag hanterat alkohol mer ansvarsfullt än vad jag hanterar

adrenalin. Stora mängder med alkohol är jag van vid och

har med tiden lärt mig att inte laga mat, ha sex med vem som helst etc. Men så stora

mängder adrenalin som forsade igenom min kropp idag.. det var nytt.

Jag säger inte att kicken har gått över, för helt ärligt känner jag mig hög just nu.

Hej, jag är nykter btw.

Jag är inte så bra på att cykla, jag menar här om dan cyklade jag rakt in i en buske.

Men för nån timme sen fick jag denna adrenalinkick som var värre än jag nånsin

upplevt och sprang ut, tog mammas cykel och cyklade 20 gånger fortare än vad jag

brukar. Vid varje vägskäl gör jag ett omedveten val och efter vet inte hur länge hoppar

jag av cykeln utan att ens bromsa och inser att jag var ca 1 meter ifrån att forsa nerför

Karolinabacken. Jag som knappt kan hantera en cykel. Jag insåg även att jag cyklat till

stan av nån anledning.

Sen vände jag och cyklade tillbaka samtidigt som jag tränade på att cykla med en hand,

cykla utan händer och att cykla utan att titta. Jag klarade att blunda i 5 sekunder!!

I nerförsbacke samtidigt som jag trampade! :D

Sen insåg jag att jag faktiskt cyklade precis brevid en väldigt trafikerad bilväg och

började titta igen. Det var inte lika kul. Att titta stillade inte mina adrenalinska behov så jag

blundade igen och igen och igen. Dessutom kändes ingenting verkligt så jag tittade

inte alltid när jag cyklade över bilvägar. Och nej jag hade inte hjälm på mig.

Eftersom jag fortfarande är lite konstig i huvet kan jag inte avgöra om detta var en dålig

idé, men jag anar att det inte var den optimala säkerhetsturen. Jag är som sagt för oerfaren

för att ha lärt mig ansvarsfull adrenalinhantering. I don't even know if that was a sentence.

Okej, det här känns läskigt. I år försökte jag inte lura någon på

första april... Betyder detta att jag är vuxen nu? :C

Oh well, nu ska jag titta på nalle puh!

Idag lyckades jag göra det jag trodde var omöjligt! Jag gjorde 100 situps i rad.

Sammanlagt 200-nånting. Kan knappt sitta rakt på stolen nu för det är så ömt.

SERIÖST, för 3 år sen kunde jag göra 8 situps. Sen tog det stopp. Tacka vet jag

testosteron och undertryckt ilska! WOOP WOOP!

PS. underworks binders är bäst. inte för att jag har jämfört, men så är det xD